Måndag den 14/11-11 Overkligt.



Idag är det en vecka sen som morfar lämnade oss, dagen har känts tung och hemsk. Har under hela dagen inte fått mycket gjort, tänkt mest på honom, och känts hans närvaror.

Känt mig ledsen hela dagen, har även lyckas gråta på jobbet, när ingen såg. Hela dagen är tråkig, visst det är tufft kommer vara så. Men så här tufft trodde jag inte det skulle bli och att det ska vara så här jobbigt att sörja, Det jobbigaste med dagen har varit att en kvinna ringde till jobbet för att skänka möbler från ett dödsbo, hörde på hennes röst hur sorgsen hon lät och hur jag kände medlid an för jag själv har sorg.

Sen när jag skulle avsluta sa jag att jag vet vad hon går igenom för jag gör det samma för min morfar, hade gått bort i veckan. och så pratade vi lite, sen beklagade jag sorgen. Hon blev nog lite glad i alla fall, blev jag med.

Har även varit och kollat på kyrkan där morfar ska begravas, det känder tufft att gå där utan för och titta in, kunde inte låta bli att fälla lite trår i smyg. Allt käns bara så konstigt och för jävligt, att en sådan bra härlig underbara person ska få en sådan skit och sen bara med tiden bli sämre och sen lämna mig. Det är inte skyst, är arg över han lämna mig...

Något i den här stilen hade jag tänkt ge -
min morfar på begravningen.



Kommer alltid finns här inne hos mig, mins dig med glädje och mins dig med lyckan, känner den kärlek du spride känner din doft från kuddarna. Du är och kommer alltid förbli min äldelsten min favorit och min älskade älskling morfar!!! <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Till dig morfar saknar dig

Den är till dig morfar saknar dig!!