Live a life

Begravning börja närma sig, jag känner inget jag börja bli kallare. Börja stänga in mina känslor jag pallar inte mer. Ska ändra på mig, vad jag än gör eller vänder åt så är det fel, Jag förlorar allt. Jag vet inte vad som är med mig, när jag ser mig i spegel ser jag en kille som jag inte känner igen. Den C jag kände hade mycket glädje, men den jag ser nu är bara en vissen blomma.

Jag bordet resa mig upp ur detta, jag vill så jävla mycket, men slutar med kaos, Fick veta igår att jag sabbar, Killen jag prata om så mycket börja tveka, han börja bli osäker, känns som jag bara sabbar och förstör och gjort han vilsen. Han är rädd, rädd för jag berättade att jag inte haft mig första relation och att jag är ovan, det skrämmer honom och gör honom osäker på om jag är den rätta.
Ingen av oss vill bli sårade eller sårar, men jag vet inte, visst det jag känner är sant. Men visst jag är nere och jag sörjer, det gör väl att han med blir osäker för att jag sörjer för morfars bort gång och att jag inte ja.........

Ärligt talat så tycker jag om honom, jag gör verkligen det. Men det känns som att det börja ta slut, jag vet inte vart det ska leda till, jag har get honom speac egen tid. m.m. Vill inte mista en sådan bra person. men men.

Ibland känns det som att jag bara gör fel, vist jag har inte kanske den bästa självförtroendet, men något jag har försökt byggt nu i 7 år, försöker se mig själv i spegeln det jobbigt men måste försöka älska mig själv annars kan jag inte älska någon annan.
Just nu känns mitt liv som berg och dalbana, jag vill hitta kärleken jag vill också ha någon att älska att kalla älskling för och ge mitt hjärta till. Men är svårt när ingen vågar eller vill.

Ibland undra jag över om det kan vara för jag har en diagnos för jag har ADD???
Jag är jag men jag ska ändra på det, ska bli mer kallare, mer avdragen mer lugnare mindre barnslig och visa jag är en kille. Fast om jag har dragit över mig med min skyddsmantel och varit den barnsliga fjolliga typen.
Är bara för att skydda mig själv. Jag är inte öppen jag pratar inte om mina känslor förnågon ops för utom i bloggen nu hahha ops smart C hehe

Ska ändra på mig från och med denna dagen så ska jag ändra mig helt och hållet. Många som säger jag har förändras. Ja jag har det, jag sörjer att förlora morfar är ett stort hål, för varje dag som går så gör det ont, Men jag mins han med ett glädje även om jag sa mitt sista farväl den fredagen.
Han var mitt allt och nu är han borta, allt är borta är ett stort tomhet inom mig. Jag känner en ilska som jag tar ut på andra, Ledsen för om jag sårar fräser elak tycken bitchig. Jag mår inte bra, men vågar inte inse det.