Vilken dag

 



Idag är det en knäpp dag för en knäpiss som jag, har tvättat hela förmiddagen. Och nu städar jag igen japp jag blev inte klart med det som jag gjorde igår. Och så lyssnar jag på ja dansband hehe jag är knäpp ja.
Men det är något med dansband, man känner en så glädje i musiken o i texterna hehe. Jag tror att min kille i framtiden skulle tycka jag är knäpp och galen ha ha vet att det är, bara pensionärer som lyssnar på dansband ha ha.

Tänk om man få en sådan här kropp när man stor städar nu hehe, hey det har jag missat va står det "kiss me good"? hum hehe låter bra det om det är sant hehe.

Usch vilken dag ska städa, min morbror kommer idag och på onsdag kommer min moster o på Torsdag kommer min far och min mor o mina bröder. På Fredag är det begravning min morfar ska begravas då och det känns tufft och jobbigt jag har tänkt tanken att inte gå men jag tvingar mig själv. Många säger jag ska gå så jag gör det. Det sägs att det är ingen baggis med sorg att man ska ta sig i kragen och bara leva vidare som inget har hänt. Hur fan ska man kunna det när det är en nära en som har gått bort.

Morfar var mitt allt och jag har en djupsorg och det kommer ta tid och år för mig att vara mig själv, men jag glad över att en person finns där för mig. Vet jag jag har varit knäpp o för på och så, jag vet inte varför men jag är väl rädd för att bli sårad och jag har inte haft mitt första förhållande än. Jag har alltid varit ett offer, sen i grund skolan har jag bara varit mobbad och utfryst inte konstig att jag inte kan eller vet något. Jag har väl för mycket känslor och jag vill väl visa min kärlek men gör väl det på ett fel sätt är det fler som känner som jag???
Eller är det bara jag som är knäpp och konstig?

Menar jag har dejtat en hel del men bara fel typer, dom senaste dejter har bara varit i katastrof, jag blivit bara sårad och lurad och bedragen, har många gånger blivit bränd, och jag är väl en sådan som tar åt mig.

Jag vet att det som jag känner för J är sant, men känns som jag börja tappa honom, jag har varit för på och för gullig av mig. borde skärpa mig.  Jag vet inte hur jag ska vara, och tiden går och jag vill verkligen vara med honom träffa honom och se om det gnistra några gnistor, jag tror verkligen att han är den rätta. Allt känns bara så himla bra, han gör mig glad fjärliar i magen,  varm i kroppen, pirra i kroppen när jag hör hans härliga mjuka fina underbara röst.

Han ge mig glädje han gör mig glad när jag känner mig nere och är ledsen. Vet att jag sörjer men det jag känner för honom är verkligt. Han har många gånger sagt att jag ska komma ditt till han så, det betyder att han verkligen vill något seriöst med mig. Vill liksom inte förlora honom, men ibland känns det som jag är för på och sabbar :( varför är det så???