Vad är det som händer?!

Att det ska vara så jobbigt med livet, varför kan inte allt vara som det var förut?!
Imorgon är det exakt en veckasen min älskade, kära morfar lämnade oss. :'(
Och det känns tuft och jobbig, är så svårt att inse att han inte kommer tillbaka något mer.


<3Morfar<3
*1934-04-16 + 2011-11-07

 Det är jobbigt det är ledseamt det är tomt, men ändå.
Här hela dagen pratat med honom trott han har varit i sitt rum men inte har han det, varje gång jag pratar roppar på han tittar jag in, och han är inte där.. :'(
Det sägs att sorgen kommer ta tid, tiden som man inte har. Har tappat lusten för allt har inte sovit på en vecka och jag bara gråter hela tiden, vad är det för fel på mig???!

Varför har jag det så här???



Idag har jag skaffat en blogg till men endast för att kunna skriva precis som jag vill och känner, utan att ens kompis morsa ska vara så förbannat nyfiken av sig. Inget illa menat om människan hur underbar som hälst men så fucking enojiy and cures.

Fick hjälp av en underbra person med min blogg tusen hjärtliga tackar till dig :)





Dagen har varit så där försöker leva men är svårt, när man tänker på morfar hela tiden och bara gråter, så mycket som jag har gråtit i veckan var det sjukt. Länge sen jag grät, och tror allt det bor en liten kärring i mig hahaha!!!

 

Fjärilar i magen!

För några veckor sen eller är det dagar sen?! Hmm, anny way, loggar jag in som vanligt på en sida.

Såg att en supper vacker söt gullig kille hade skrivit till mig, känns som jag faller för honom. Allt började bra och dessumer, vi pratar och jag ser honom på bilder så får jag fjärilar i magen och känner mig varm i hela kroppen, vad är det som händer med mig??!

Allt känns bara bra och jag vill verkligen träffa honom och se hur det känns öga mot öga, han är supper gullig och har ett sett som man bara faller för pladask.

Men.....

Efter så många gångers, svek och heartbrokend och besvikelse och nedgranerande, så har jag blivit mer sårbar och krossad.
Första kärleken var förra somaren, då jag träffade en kille från nätet som bodde i strängnäs, jag spenderade mycket tid med honom, blev förälskad och blev kär, men det visa sig vara falskhet han var en föredetta drogmissbrukare, och hade psykiska problem och var alkolist, och föredetta kriminell. Han sårade mig djupt, allt han hade sagt var inte sant.
Sen har jag dejtat en hel del och det bara slutat i katastrof, bara fått höra negativa saker som att jag har varit ful kräk, dumhuvud, utveklingstörd, bara för jag lider av ADD. Och att jag är oatraktiv, att ingen skulle vilja ha en sådan som mig. :-(
Därför har jag svårt för att ta till mig allt vackert fint som J säger till mig, jag vill verkligen försöka sattsa men jag är rädd samtidigt för att bli åter igen sårad och åter igen lurad...

Men inners inne så tror jag att han är den rätta killen för mig, ska försöka öppna upp mig mer, och visa hur intresserad jag är i honom, men rädslan att någon anna ska vinna hans hjärta käns stor också, fast han har sagt han är seriöst och inte håller på med andra, jag hoppas att han sager sanningen..

Sen var det för några månadersen en kille i norköping som blev också en katastrof han grov lura mig och mina kännslor, gör också att jag är lite tveksam till det J säger men jag vill ändå inte förlora han för han är verkligen VERKLIGEN en underbar person som finns för mig nu när morfar har gott bort.

Visst jag sörjer men jag tror att det jag känner för J är inte falskt pga sorjen NEJ jag är verkligern intresserad och jag tror jag är små förälskad i honom..

J är verkligen en toppen kille ångrar inte över något med honom han är min gosiga nallebjörn.

Jag tror och hoppas det bilr vi två jag tror vi kan vara bra för varandra. Visst jag vet att han har samma känslor som jag över att bli sårad m.m. Men jag tänker inte såra honom NEJ IN MY FUCKING BAD DREAM!

He is my angel and allways be. <3 <3 <3 <3