I am the biggest fool

Idag har det varit en trist tråkig dag, har små städat, och spenderat tiden med en vän, har kollat film och käkat, tagit några öl o glasvin så nu e jag halv full haha. Men ska ta en tre L vin och dränka sorgen, är så tyst och trist, den glädjen och den glad het som fanns finns inte längre. Har försökt skratta men skrattar inte, Min kompis försökte få mig att le men lyckades inte. Han är en ängel som finns vid min sida som tröstar mig. Med honom kan jag prata om vad som helst, han finns alltid där för mig, är nu två dagar efter begravningen och jag känner inte att det blir bättre, som en del säger "Det blir bättre efter begravningen" Hur fan ska det bli det när det precis är tomt och tyst, är en stor tomhet....

Är säkert en fool med känslan att, hur ska jag kunna våga lita på en kille, när jag bara blir sårad?
Varför är man gullig gull och sen så vänder det och så är man inte intressant mer?! Hur ska jag våga tror på det han säger är sant, hur ska jag våga veta att det han känner och som han säger att dom känslorna är starka för mig? Varför har man då känslor för en annan kille?

Är ju som att plötsligt inte vara värd något, varför är jag så skrämmande??
Varför är det skrämmande att jag inte har haft mitt första riktiga förhållande än? Vad är det som är fel på mig som gör att killar backar av skräck för man inte kan ett dugg om relation hur 17 ska jag har kunnat haft något när ingen ens har vilja vara ihop med mig. Jag är inte perfekt jag är inte någon helgon. Jag har mina brister, I bland undrar jag också att det har med att göra för jag har ADD?!

Har varit mobbad hela livet har inte känt mig älskad bara blivit behandlad som en idiot och som ett moster, visst jag har inte haft lätt. Men jag blir ledsen när man behandlar mig som skit, Man ska inte säga saker när man inte menar det. Och hur ska jag veta att allt han sagt till mig har varit till mig???? Tänk om han har tänkt på den andra killen när han sagt saker till mig?! Känner mig väldigt förvirrad och LOST